Jesus kommer snart tillbaka

I fredags pratade vi om Jesu återkomst på Youth. Det är en mycket spännande och hoppfull tanke för mig att Jesus snart kommer tillbaka. Jag längtar efter att få se och bo på den nya jorden Han förbereder för oss. Längtan efter och hoppet om allt detta nya ger mig också kraft och vilja att berätta för andra om Jesus så att också de kan få vara med i Guds rike. Nedan finner du en del tankar om Jesu återkomst, ett utkast från undervisning jag haft i ämnet. Läs, bed och behåll det som är gott! Jag bifogar också länken till en kort film som beskriver Guds rike/himmelriket på ett bra sätt (det går att välja texning på svenska).

Jesus kommer snart tillbaka!
De som hade samlats frågade honom: ”Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?” Han svarade: ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. ”Galileer”, sade de, ”varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.” – Apostlagärningarna 1:6-11

En ny värld
Gud leder världen mot ett bestämt mål och upprättelsen av skapelsen, som beslagtagits av ondskan, är Bibelns tema.
Bibeln beskriver hur Gud driver sin räddningsplan för skapelsen så att den en dag fullbordas genom Jesu återkomst.
Vi är skapade för en värld där ”rättfärdighet, frid och glädje”bor (Rom 14:17). Ondskan kommer inte att få sista ordet. En fullständig upprättelse väntar människan, och en förvandling av hela Guds skapelse. Men först när Jesus kommer tillbaka.

Den stora berättelsen
Bibeln skildrar historien som ett frälsningsdrama i flera akter där två avgörande sanningar avtecknar sig: 1) Gud handlar i historien och 2) Jesus är skapelsens centrum.
 
Universum har sitt upphov i Jesus och det är genom Honom allting hålls samman, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom.” - Kolosserbrevet 1:15-20.
Jesus är historiens medelpunkt.
 
Det Gud en gång skapade var gott, och han avser att återställa sin skapelse till dess ursprungliga ordning.Berättelsen om Jesu liv på jorden är historien om hur Gud kommer till människan genom att själv bli människa. Jesu död och uppståndelse befriar människan från syndens och djävulens välde. När hon får liv och gemenskap med Skaparen påverkas hela skapelsen; det var genom människans uppror mot Gud som kaos en gång uppstod. När Gud och människa försonas i Jesus inleds en process som återställer ordning och fred i världen.
 
Historien är scenen för det frälsningsdrama vars mål är skapelsens fulländning. Konsekvenserna blir förödande när människan bryter sig ur relationen med Gud. Utlämnad åt sig själv kämpar hon en ojämn kamp mot det onda. Men Gud överger inte sin skapelse. Hans kärlek driver Honom att söka upp människan för att komma till hennes räddning.
(Se Uttåget ur Egypten, Liknelsen om det förlorade fåret i Lukasevangeliet kapitel 15 eller profeters och Jesu tal om ”Guds rike” och "Herrens dag”.)

Guds rike - redan nu och ännu inte
Förhållandet mellan nuet och framtiden återkommer i Jesu undervisning om Guds rike, som var ett välkänt begrepp i Jesu samtid. Utgångspunkten är Gud som skapelsens Herre. Han råder över allt. Samtidigt breder ondskan ut sig som en följd av människans olydnad. Allt som sker på jorden är inte uttryck för Guds vilja. De tidiga kristna väntade på en dag när Gud kommer som kung för att regera på jorden och lägga ”världen” – ondskans hela makt – under Guds lydnad. Denna tro delade den unga kyrkan med det judiska folket.
Begreppet Guds rike har två sidor: riket är närvarande samtidigt som det hör framtiden till. Jesus säger ”Guds rike är inom er”(Luk 17:21). Rikets närvaro visar sig i Guds herravälde – här och nu. Riket är en andlig verklighet som man kan träda in i (Mark 10:15), söka efter (Matt 6:33; 13:44-46) och tillhöra (Matt 5:3). Guds rike är frälsningen, det nya liv som människan föds till i mötet med Jesus, genom tron och i dopet i vatten och Ande. Men Guds rike är även en framtida verklighet som vi väntar på och ber om i den bön Jesus lärt oss: ”låt Ditt rike komma” (Matt 6:10).

Jesu tal om tidens slut
”Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.” - Lukasevangeliet 21:27-28
Jesus talar om sig själv som Människosonen som ska komma genom molnen (det kopplar tillbaka till Daniel 7:13 SFB). Olivberget utanför Jerusalem förutsägs vara platsen för Hans återkomst, början på Messias tidsålder som profeterna förutsagt. Messias kommer i makt och befriar världen från krig, orättvisor och nöd. Uppenbarelseboken beskriver denna tid som en period av tusen år (Upp 20:2ff). Jesus kommer tillbaka på samma sätt som Han åkte upp till himlen och tydligen till samma plats (jmf Sak 14:4).

När ska då riket upprättas?
Jesus lämnade lärjungarna förbryllade. När skulle till exempel tiden komma då man ”skall smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar” - Mika 4:3?
Deras förväntan var inte missriktad, men de behövde inte bekymra sig om Guds frälsningsplan. De skulle vara Jesu vittnen i hela världen. Och den kraft de behövde för att fullgöra uppdraget skulle de få på pingstdagen. När Anden tio dagar senare manifesterade sig i tungor av eld över lärjungarna var den yttersta tiden inne. När vi idag talar om det kristna hoppet hänför vi det ofta till löftet om liv efter döden. I de unga församlingarna förväntade man sig på fullt allvar Kristi återkomst som historiens höjdpunkt. 

Jesu återkomst i Paulus brev
Paulus berör i flera av sina brev innebörden av Jesu återkomst. Han ger ingen systematisk eller fullständig bild av vad som ska ske i framtiden. Allt förklaras inte, åtskilligt förblir outsagt, men några viktiga saker lyfter han fram.

Kroppens uppståndelse och förvandling
Jesu återkomst och kroppens uppståndelse är nära förbundna.
”Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig.” - Filipperbrevet 3:20-21
 
Till de kristna i Thessaloniki skriver han för att trösta dem som sörjer sina trossyskon som avlidit:
”Bröder, vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp. Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom. Med stöd av vad Herren lärt oss säger vi er detta: vi som är kvar här i livet då Herren kommer skall inte gå före de avlidna. Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. Ge nu varandra tröst med dessa ord.” - 1 Thessalonikerbrevet 4:13-18

Några hade fått för sig att de som dött skulle gå miste om den stora dagen då Jesus kommer. Dynamiken mellan vad den troende redan erfarit i mötet med Jesus och det som ännu låg i framtiden, vid Jesu återkomst, var en del av dessa kristnas vardag. De i Kristus uppståndna ska på återkomstens dag förenas med dem som lever i Kristus och förenas med Herren i rymden. Vi ska alltså uppstå och/eller förvandlas när Jesus kommer åter.
 
Frälsningen genom Jesus omfattar både den synliga och den osynliga världen. De första kristna förkunnade tron på kroppens uppståndelse, och framhöll därmed sin övertygelse om att Guds upprättelse inte bara gäller den inre människan; även kropp och materia ska bli genomlysta av Guds härlighet när Jesus kommer tillbaka.

Skapelsen ropar
Paulus sätter i sina brev även ord på ropet från skapelsen: ”att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.” - Romarbrevet 8:21
Den stora nöd som ska föregå Messias ankomst beskrivs som ”födslovärkar” av profeten Hosea (Hos 13:13). Detta uttryck används också av Jesus: ”Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. Allt detta är början på födslovärkarna.“ - Matteusevangeliet 24:7-8

Den tid av nöd som övergår jorden omfattar naturkatastrofer, kosmiska fenomen och sönderfall på olika områden i samhället.
I samma ljus måste de avsnitt läsas som berör tidens slut i Paulus första brev till korinthierna. Vid Jesu återkomst sker uppståndelsen och sedan kommer ”slutet”, då historien når sitt mål. Då, skriver Paulus, ska Jesus överlämna riket åt Gud, Fadern, efter att han besegrat alla gudsfientliga makter (1 Kor 15:25). Profeten Jesaja ger en antydan om vad som ska ske när Guds rike uppfyller jorden: ”Spädbarnet leker vid ormens håla, ett barn sticker handen i kobrans bo. Ingenstans på mitt heliga berg skall ske något ont eller vrångt,” - Jes 11:8-9

En tröstebok
I Bibelns sista bok påminns läsaren åter igen om att Jesus ska komma tillbaka: ”Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar. ”Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet.” - Uppenbarelseboken 22:13

Skapelsen, som har sitt upphov i Jesus, och som upprättats genom Jesu seger, framställs nu som fulländad genom Jesu makt att förnya allt skapat. I likhet med Jesaja flera århundraden tidigare ser Johannes i en syn tidens fullbordan i form av ”en ny himmel och en ny jord” - Uppenbarelseboken 21:1 (Jes 66:22).
 
Våra tidiga trossyskon som först hörde Johannes visioner uppläsas tillhörde små, kämpande församlingar i Mindre Asien. De levde i en värld som var allt annat än fredlig. Deras existens var dagligen hotad. Förföljelserna från den romerska överheten tilltog alltmer. Att höra Uppenbarelseboken läsas ingav inte dessa kristna skräck och fasa; det var för dem en tröstebok som skänkte hopp och uppmuntran. Här ingöts i deras hjärtan förvissningen om att Gud och ingen annan sitter på tronen. Det är inte kejsaren som är Allhärskare, det är Herren. Han har allt i sin hand, också våra lidanden och martyrium. Den slutliga segern är viss och självklar.
 
Bibeln mynnar ut i budskapet om att Guds rike ska bryta in med full kraft. Jesus herravälde ska omfatta hela skapelsen, allt ska förnyas och vi ska få leva i Guds eviga himmelrike. Uppenbarelseboken skildrar denna förnyelse med orden: ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: "Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta." Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna." Och han sade till mig: "Det har skett. Jag är A och O, början och slutet. Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten. Den som segrar skall vinna allt detta, och jag skall vara hans Gud och han skall vara min son.” - Uppenbarelseboken 21:1-7

Tidstecken
Detaljerna i Jesu tal om tidens slut har tolkats olika genom historien. I alla tider har de troende som läst detta känt att budskapet gällt deras egen tid och specifika tidstecken har pekats ut. Mot den bakgrunden bör man förstå Jesu avslutning på ett av sina tal om tidsslutet: ”Dagen och timmen känner ingen … ingen utom Fadern” - Matteusevangeliet 24:36
Visionen om Jesu återkomst är alltså alltid relevant, och måste därför alltid hållas levande i den kristna förkunnelsen.

Missionsuppdraget
Jesus lyfter fram uppdraget att sprida evangeliet till alla folk som ett av de viktigaste tidstecknen: ”Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma.” - Matteusevangeliet 24:14
Kunskapen om Jesus måste nå till jordens yttersta gräns. Kallelsen lyder: ”Gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andens namn” - Matteusevangeliet 28:18
Ännu är vi inte där. Det finns fortfarande etniska grupper där kristna församlingar saknas liksom flera stora språk på vilka Bibeln inte kan läsas. Missionsuppdraget står i relation till Jesu återkomst. ”Sedan skall slutet komma”. Men vi fortsätter arbeta i hopp om att Han snart kommer åter och med en visshet om att bara vår Herre vet när uppdraget är slutfört.

Vår väntan på Jesus
Bibeln manar oss att låta tron på Jesu återkomst sporra till en djupare överlåtelse. ”Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren” - 1 Johannesbrevet 3:3

Längtan efter Jesu återkomst är ingen verklighetsflykt. Tron att Jesus kommer tillbaka kan tvärt om vägleda oss till kloka prioriteringar och inspirera till oväntade insatser på väg mot skapelsens upprättelse.
 
Jesus ska komma plötsligt, men inte överraskande för dem som lever i en relation med Honom. ”Men ni, bröder, lever inte i mörkret och dagen kan inte överraska er som en tjuv” - 1 Thessalonikerbrevet 5:4
Han manar lärjungarna att vara vaksamma och beredda: ”Håll er därför vakna, ty ni vet inte vilken dag er herre kommer.” - Matteusevangeliet 24:43
Han ska komma synligt så att alla ser Honom: "Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom, även de som har genomborrat honom, och alla jordens stammar skall jämra sig över honom." - Uppenbarelseboken 1:7

Jakob uppmanar i sitt brev de troende till tålamod inför Jesu återkomst: ”visa fasthet, ty Herrens ankomst är nära. Klaga inte på varandra.” – Jakobsbrevet 5:7-9
För Paulus utgör tanken på räddningens dag ett etiskt perspektiv: ”Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning. Låt oss leva värdigt, som det hör dagen till, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund.” – Romarbrevet 13:12-13
 
Livet är en gåva från Gud. Som människor är vi födda in i den värld Han skapat. Vi har fått uppdraget att förvalta skapelsen och att leva i tjänst för Gud. Tillvaron är inte i grunden ond, men jordens ansikte har genom syndafallet vanställts. Guds frälsning återställer den ursprungliga ordningen. Det är frälsningshistoriens mål. Därför kan den kristne känna sig hemma i den skapade välden och älska livet – samtidigt som hon längtar bort från denna värld för att få vara hos Herren. Hon bär på en längtan till Guds värld, himmelriket är hennes hemland. Men hon dras inte till en okroppslig andevärld, utan till det tillstånd där Guds vilja råder och ondskan för alltid är utplånad.
 
Det viktiga är inte att fastslå hur och när Jesus kommer, men att vara redo vid Hans ankomst.
 
Budskapet om domen är ett av Bibelns mest trösterika. Domen innebär inte Guds ursinniga förkastelse av sin skapelse, utan Guds kamp för det skapade. Födslovärkarna som övergår världen förebådar den kosmiska nyfödelsen som Bibelns sista bok mynnar ut i.
 
Vi väntar Konungens stora och härliga dag! Vi väntar nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Men den förvandling som ska nyskapa kosmos börjar i våra hjärtan och vår gemenskap. Det rike som väntar på att få uppfylla jorden knådas in i våra liv och relationer genom helig Ande för att långsamt genomsyra oss. Jesus, Konungen, som ska komma åter som Herre över hela skapelsen, väntar på att vi ska inbjuda honom som Konung i våra hjärtan och liv. Jesus står vid dörren och bultar. Han säger: "Se, jag gör allting nytt!" (Upp 21:5).

Se filmen här.

Genom Jesu nåd!
/Pastor Samuel